Spelar ingen roll vart jag är, kan inte låta bli att ta tag i krattan, sopen, spaden eller rensjärnet. Jag vill ha fint omkring mig. Har faktiskt krattat en hel strand en gång och rensat bäckar m.m.
Ja, det är jag det!
Suckar djupt när jag passerar en förfallen tomt
till ett vackert hus, måste kommentera ett färgflagande trähus
och stöna över varför inte folk använder sina växthus.
Knäpp! Ja lite grann kanske...
På jobbet hade vi minimalt med barn idag. När jag kom så hade kollegan redan börjat borsta bort grus från vår enda gräsyta på gården, den runt flaggstången.
Sand och grus i all ära men inte överallt.
"Ökenvarning" på somrarna på den gården.
Jag hämtade räfsan i förrådet.
En synbar förändring efter bara någon timme.
Men finns det ingen som sköter om gården undrar ni kanske?
Mja eller Nja inte så bra i alla fall.
Här är ett bra exempel på hur grus/sand tagit överhand på en förskolegård. Visst ser det trist ut?
Sedan finns det så klart förskolor med otroliga möjligheter i utemiljön. Där miljön skapar kreativa tankar hos barn och utvecklar alla sinnen.
Fantastiskt tycker jag.
Vad lärorikt! Vad roligt! Vad trevligt!
Här lite annat, med kojor och låtsas-skepp.
Kanske det vore en framtid att designa
förskolegårdar som är
pedagogiska, lärorika och smarta för barn att vistas i.
Tål att tänkas på!